Kohas första 10 år i Sverige

En krönika av Viktor Sarge om Kohas första 10 år i Sverige fram till att Svenska Kohanätverket bildades. 

Kohas utbredning i Sverige drivs idag av rationella faktorer som besparingar, samordningsvinster, kontroll över verksamhetens infrastruktur, systemets meriter osv, men så har det inte alltid varit. Att vi kom dit vi är idag beror också på både bekvämlighet och ett visst mått av tur. Någonstans 2007/2008 var jag ny på Regionbibliotek Halland och hörde talas om Koha första gången. Det var en förälder på Lunds Montessorigrundskola verksam i IT-sektorn som hade tyckt att måla en gympasal eller liknande var ganska tråkig arbetsplikt för föräldrar. Han uppfyllde istället sitt åtagande genom att installera ett fritt och öppet datasystem för biblioteket han hade hört talas om som hette Koha. Både roligare och bekvämare. Vi fick på omvägar höra talas om det och genom Regionbibliotek Skåne ordnades ett studiebesök.

Koha visade sig vara så intressant att vi i samarbete med Falkenbergs bibliotek genomförde ett första test med en egen installation som jag fick hjälp av ett lokalt företag att sätta upp. Resultatet sammanställde jag i rapporten ”Duger? Det är ett jättebra system! Initialtest av Koha – ett fritt alternativ för biblioteken”. Den här rapporten rönte en hel del intresse och jag fick hålla ganska mycket presentationer på olika branschdagar både nationellt och i olika regioner.

Att det fanns ett intresse för att samtidigt spara pengar och få kontroll över verksamhetskritiska system var tydligt, men det var ännu ett rent akademiskt resonemang. Nyckeln till att komma vidare var när det visade sig att en av Region Hallands egna naturbruksgymnasier behövde hjälp med datasystem för sitt bibliotek. Det man hade var en gammal utdaterad version av Mikromarc där man endast använde katalogdelen. I övrigt använde man papperslappar för att hantera lån mm. Ett projekt genomfördes där vi med hjälp av Libriotech införde Koha och då i praktiken också datoriserade biblioteket. Under den här perioden använde vi också Koha som testbädd för vissa andra projekt jag ledde (bl.a. touch-skärmar för boktips). Det här projektet kommunicerades inte genom någon enskild rapport utan genom ytterligare presentationer och inte minst genom projektbloggen http://blogg.regionhalland.se/koha.

När Hylte bibliotek sedan skulle se över sitt bibliotekssystem gjorde de en genomlysning av olika system och landade i att Koha var det bästa valet för dem. På regionbiblioteket ansåg vi att det vore så strategiskt viktigt med ett första svenskt folkbibliotek som körde ett öppet bibliotekssystem att vi ansökte om projektmedel och gick in med min tid som projektledare i en längre satsning. Detta projekt löpte över flera år och var betydligt mer ambitiöst än innan tidigare projekt. Till exempel gav medel från Libris möjlighet att rekrytera tre egna utvecklare utöver den utvecklingstid vi köpte från Libriotech. Hyltes verksamhet med huvudbibliotek och filialer var såklart en stor del av verksamheten, men projektets inriktning var inte folkbibliotek utan svenska bibliotek i allmänhet och vi samarbetade med Högskolebiblioteket i Halmstad om de akademiska bibliotekens behov.

En viktig del av projektet var också stöd till intresserade bibliotek där särskilt de akademiska biblioteken visade stort engagemang. Vi utvecklade både migreringsskript för Book-IT, gjorde en fullständig översättning av systemet till Svenska och en lång rad egna funktioner och finslipningar i Koha. Parollen var hela tiden att göra allting öppet och bloggen fortsatte vara viktig för dokumentation likväl som att posta all kod direkt uppströms till Koha-projektet. Under projektets tid kom flera ytterligare svenska bibliotek igång med Koha och när projektet avslutades med en konferens i Tylösand hade vi såväl svenska bibliotek som talare likväl som internationella talare och leverantörer från Koha-gemenskapen. Slutrapporten från projektet finns publicerad hos Libris.

Jag hade under många år haft uppdraget i tjänsten att driva frågan om Koha och under många år var jag den som intresserade vände sig till. Under det sista projektet när flera nya bibliotek tillkom började intresset för att samverka öka och konferensen i Tylösand kan i någon mån förstås som startskottet för det som kom att bli svenska Kohanätverket.

Viktor Sarge – den 11 juni 2018